DET KÄNNS LITE som att jag trampar igenom kalendern utan att riktigt veta eller vilja, jag mest velar. Ser hur datumet ändras på bussbiljetterna och biter på naglarna. Funderar.

Jag sväljer ner det jag inte vill se, jag blundar, jag håller för öronen, jag tejpar ihop munnen. Det är att vara ensam som skadar en. När man får tid att sitta och mala igenom allting, vrida och vända tills man mår illa. Skruva fast tankar i skallbenet och vägra glömma.

Alla halkar ner i sitt egna självömande träsk någon gång, jag har bara lite svårt att hitta min sko och ta mig upp. Men jag klättrar och river och ska ut och bada. Träffa Linnea, fräta sönder mina lugnor och skölja bort äcklet som kryper på min hud.

Min BH kittlar på ryggraden och armbanden stoppar mitt blodflöde, det kliar i nacken, mina naglar lämnar röda ömma märken.

Ordspya. Jag måste gå och borta tänderna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...