IDAG FYLLDE MINI- tvillingarna nio år. Jag börjar känna mig gammal. Jag har det ändå trevligt här, vi åt prinssestårta och tacos. Hih.

Det är skönt att vara korkad, den meningen är så mysig att skriva.

Just nu väntar jag på att pappa ska rulla iväg och knyta sig så jag kan, graciös som jag är, klättra ut och röka min sista cigg. Jag är en sådan tonårs- kliché, men vi gillar't.

Jag har förresten blivit Sims beroende igen, uh, måste prova Sims 3. Jag är en skam, jag vet. Jag lyckades precis göra en snubbe till världskänd fotbollsspelare, och hans fru till en högt uppsatt chef. och vad gör jag?

Huuuuum:

Vill du spara innan du avslutar?

Ja        Nej        Avbryt

Klart jag vill spara! Klart jag vill! Men mitt finger agerade utan lov och nu är han inte känd längre, han har inte fullt med fysikpoäng, och hon är en biträdande chef. BITRÄDANDE CHEF.

This is getting out of hand. Igår lät jag en tonåring dö för att jag helt enkelt tyckte han var ful och störde mig på honom. Stackars simmar. Skakar av skräck. Spökar som hämnd. Jag skrattar vanisinnigt likblek framför datorrutan och har lust att köra huvudet igenom den när det inte går som det ska. Jag har fått storhetsvansinne, gudakomplex, jag är en sim- diktator, jag är uttråkad till bristingsgränsen. Släng in ett nikotinsug som börjat gnaga i hjärnan på mig och socker, mycket socker. Aja.

Snart lägger sig nog pappa, och när katten är borta dansar råttorna på bordet.

Eller nått.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...