JAG HAR FYRTIOTRE blåmärken, vi räknade. Små trasiga blodkärl under huden. Vissa enorma, andra mellan och en del små. Vi är alla olika. Jag är skör, gjord av glas och bryts på mitten mellan tummen och pekfingret. Jag är en torr kvist. Kroppen spricker sönder innan tjugosträcket = alltid uppskattat. Jag är trött, varenda liten cell skriker och klöser efter sömn. Drar och sliter i hela mig. Jag är öm och har ont överallt, det är ett svårt liv. Hardi-ha. Min gamle vän John Blund har dumpat en påse sand i ögonen på mig. Tungt. Jag borde lyda och lägga mig, och det ska jag. Jag har inte sovit ordentligt på ett bra tag nu. Stackars Dagg, så dålig tajming.

Om elva timmar och tjugoåtta minuter ska jag sitta på en båt på väg till den fridfullt klaustrofobiska ön Hven. Ja det stavas så egentligen, get over it. Palla. Orka. Sov. Schh.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...