MIN MAMMA OCH jag, lite smågnissligt just nu. Hon säger att hon känner sig maktlös när det gäller mig. När hon säger så känner jag mig som en kvinnlig version av hulken, som slår sönder tegelhus och krossar bilar om nätterna.

Hon säger att hon inte känner igen mig, som att jag har blivit en ny person, som att jag spelar två roller och hon vet inte vilken som är den riktiga. Jag har blivit elak säger hon. Det svider, mamma, det gör det. Jag förstår inte. Jag tyckte att jag var mig själv nästan ut i fingertopparna, nästan ut i fingertopparna, som att jag på sistone börjat hitta lite vem jag är. Men mamma tycker inte om personen vars skinn jag växer i. Och det är sorgligt. Jag kanske helt eneklt är schizofren. Jag förstår inte, mamma. Snälla, jag förstår inte.

Det kanske bara är en fas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...