MIDSOMMAR, DANSA UNDER en askgrå himmel runt en lövklädd stång, ett manligt könsorgan. Vilket för tankarna till Eva & Adam, "ur"- människorna my ass, men ändå. Men vem fick deras barn egna barn med? Härstammar den mänskliga rasen ur en enda familj? Incest, incest familjefest. Alltså midsommar. Cirkeln är sluten mina nära och kära. 

Vad vet jag egentligen?

Dags att röja upp i hyllorna.

EN KVINNA SILAR ut rök genom tänderna, mörkrött läppstift har smetat av sig på framtänderna. Akpelaren på ciggaretten svajar farligt och faller sedan ner på mörk byxtyg. Hon bryr sig inte om det. Röker snabbt, tänder en ny. Hon röker tills hon blir kolsvart på insidan. Tills det svarta sipprar ut genom porerna och hon förvandlas till aska. En vindpust blåser bort henne och en rysning drar igenom din ryggrad, och du vet inte varför.

IDAG VAKNADE JAG vid halv fyra. Jag hatar att vakna så sent.

Hela kroppen gjord av deg. Bortslösad tid. Tom mage sendan arton timmar tillbaka. Väger mig, mår illa.

Niktotinbegäret dunkar i tinningarna och jag spricker i kanterna. 

MIN UTVÄXT DÖDAR mig, så jag måste snyfta iväg och köpa hårfärg snart, snart, snarast.

Min mammas sambos pappa är här på besök. Han har stora öron, är rund och sitter med benen halvt i kors på kökstolarna.

Maybe I'm amazed.

NU ÄR DET sommar, jag märkte inte ens när rosorna utanför mitt fönster slog ut, men nu väller de in när jag öppnar dörren. Jag får smyga omkring och inte råka öppna fel dörrar för då väller fel saker fram, så klart.

Jag saknar dig så fruktasvärt mycket, och jag känner mig korkad och patetisk. Det är vardagsmat vid det här laget. Men jag saknar dig också som en vän, som någon att skratta med. Det är svårt att glömma när du dyker upp överallt. Oh fuck. Jag är trött på att snubbla.

Jag städade mitt rum idag, imorrn tar jag itu med hyllorna. Ut med det gamla och in med det nya. Jag behöver röra om ibland. Och det räcker med att flytta omkring saker för att det ska bli nytt för mig. Oftast, inte alltid, men oftast.

Jag är på god väg att skaka av siffrorna du la till på vågen.

Inte mer.

Inte nu.

Inte du.

 Chee-eeesy.

Jag ska bli lättare, jag ska sväva över asfalten och lämna kvar allt det anda.

Så det så!

DETTA GER MIG klastrofobi, du ger mig magont. Jag vet att jag gjorde många fel. Nej, inte mer.  

Himlen ser ut som uppblött tidningpapper och mina tankar ekar mot den.

Änglar och demoner, jag föredrar Da Vinci koden lätt. Under halva filmen tuggade en fet och blonderad förortskärring tuggummi något hysteriskt med öppen mun. Det kröp i hela skinnet på mig, jag ville seriöst bryta nacken av henne. Jag är grinig. Jag mår inte bra. Alla kan inte alltid må bra. Fa-an.

IMORSE VAKNADE JAG till gälla småsyskonsröster och Elton John, en en pappa som ylar med och viker strumpor. Det har börjat smyga in grått i hans hår när han tittat bort från spegeln och han har uppenbarligen, enligt sig själjv, börjat krympa. Och jag avreagerar mig på The Sims, fingrarna kliar efter en ciggarett men jag vaktar barn för tillfället och har dessutom bara en kvar.

Phoenix nya skiva är bra.

Där har du något du kan sätta fingret på!

Ikväll ska jag och fadern se på Änglar & Demoner, och i sommar ska jag börja jogga. Röra på fläsket lite.

Usch vilket äckligt uttryck.

DEN SVENSKA FAMILJEN sitter en fredagkväll bänkade framför talang 2009 och gapar över trollkaren Charlie Carper.

"Nämen..."

Skratta, le, oja dig.

Det kunde vara din förlovningring han trollade bort, men det var det inte.

Jag behöver röra på mig, gå gå gå. Lägga meter under fötterna och andas lite. Röka lite. Tänka lite. Snart.