JAG SKA DUSCHA, och bädda om min säng. Rena lakan mot ren hud. Jag känner mig äcklig. Ordspyar i cyberrymden - min grej. Men jag är någolunda kryptisk. Fast kanske inte kryptisk nog? Detta är inte kryptiskt alls, vad dillar jag om?

Vad det var jag ville ha sagt med detta har jag glömt, precis som så många andra saker.

jag måste skriva om mig själv och min personliga utveckling de senaste fyra åren till min av mig inte särskilt omtyckta lärare/lärarinna/kärring. Men jag orkar inte.

Jag tar orden i öronen och i nackhåren men de vägrar lägga sig på plats.

Plats, sitt, stilla.

Stilla, nu.

Snälla.

Tack.

Stanna.

Snälla lägg ord i munnen på mig.

Tre månader idag, mhm.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...