IDAG HAR HUVUDVÄRK blandat sig jämt och fint med ont i magen och en gnutta ångest. Allt som allt en bra dag ändå. Just nu sitter jag invirad i mitt blommiga täcke, lyssnar på mes-musik, äter äpple med kniv som en vilde och tjurar över min glappmobil som nu blivit down graded till en tjock liten Nokia med polyfoniska ringsignaler och en icke-fungerande 5-knapp.

Den påminner mig om en fet liten farbror i svart kostym med plommonstop och käpp.

Jävla gubbjävel.

Minns ni den där boken med småpapporna?

Den var så mysig tyckte jag, små, små pappor i massor.

Det kanske fungerar bättre så ibland.

Alltså med en massa, små, små pappor.

Nu ska jag nörda ikapp mig med mina serier.

Äsch, låt mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...