HAR NI LAGT märke till att ironiskt nog liknar paret i reklamen för match.com paret som är med i banverkets reklam där kvinnan plötligt blir mosad av ett tåg. Eller att det där totalt meningslösa programmet om Arlanda (- Sveriges största flygplats blablabla, skitkass flygplats, fakiskt, om jag får säga det själv) är sponsrat av Alanda Shopping.

Det är sånt här TV gör med en. Min hjära har kollapsat och smält bort och ersatts av Ellen Degeeners röst, Oprahs dubbelhakor och lusten att köpa en otroligt fantastiskt dammugare, och nu till ett speciellt extra pris! Och inte skulle väl den store Mr T uppmana mig att köpa en snabbmatlagningsmaskin till mitt kök, om den nu verkligen inte var fantastisk?

W-O-W.

Det här är dags- TV, och jag hatar det, men jag är beroende.

"Hej jag heter malin och är beroende av dags-TV" säger jag sittandes på en gnisslig och ihopfällbar plaststol i en ring fylld av andra människor som inte vill vara där.

TRISTESS.

Det kan jag stava till.

Idag halvsvimmade jag i kassan på Konsum förresten, med att halvsvimma menar jag att sätta mig mitt på golvet (kallt, klibbigt Konsum-golv) och vilja spy och inte kunna se. Jag tuppade inte av.

Jag börjar bli allt mer lockad att anmäla mig till Diagnos Okänd.

Hjälp mig  Stefan Branth!

Dagens Guldkorn; Pineapple Express

(sjukt rolig film)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...