IGÅR VAR VI på en Libanesisk resturang och åt, åt, åt. Servitrisen hade långa klarröda någlar, hårt sminkade ögon och blonderat hår. Hes röst och bruten svenska. Hennes klackar skrek mot golvet, klick, klack, klick, klack. Det var vitt golv, vita stolar och vita väggar, vit bardisk. Det snöade vitt utomhus också. Behöver jag ens nämna att jag frös?

Efter det gick vi och tittade på Fredgen den 13e på bio. Blodiga klichéer, nakna bröst och en rolig kines. Jag råkade skrika högt. Haha, jag är lagom lättskrämd.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AMEN, titta en fågel!   Det känns lite som att vakna, på ett sätt. Eller på ett annat sätt.      ...

Min lille bror verkar alltid vet vad han gör. Jag saknar nog småttingarna lite.   ...

MED HUVUDET I sanden och fötterna i himlen vandrade han hela vägen hem. Ljuset knastrade under hans bara fötter och vinden lekte i hans hand, sanden viskade hemligheter rakt in i hans hvuvd som han lovade att hålla, lovade på allt han var värd. Tyvär...

HON DROG MED handflatorna över sin mage, såg huden falla av. Nu blir jag ny, tänkte hon. Ny på utsidan kanske, men samma gamla du intui, viskade han i hennes öra. Han strök bak hennes hår och la pannan mot hennes tinning. Huden knottrade sig utmed he...

JAG FÖRSÖKER LURA mig själv hela tiden, vilket är relativt korkat med tankte på att  jag alltid vet vad jag själv tänker, så klart. Får vi hoppas i alla fall. Men den där lilla rösten i pannan är envis, den försöker ändå även om det är hyffsat lönlös...